Trädgårdsresa i England

Trädgårdsresa till England

Trädgårdsresa i England. I somras fick jag den fantastiska möjligheten att ta med mina följare på en trädgårdsresa till England. Vi var ett härligt gäng trädgårdsfantaster som hängde under fem dagar och upptäckte Englands fantastiska trädgårdar. Allt var så otroligt bra ordnat av researrangören Fotomagica.

Första dagen på trädgårdsresan gick färden till den fantastiska trädgården Hidcote i Cotswolds. På vägen gjorde vi ett uppskattat stopp i den charmiga byn Chipping Campden för en bensträckare och en första känsla av vad den engelska landsbygden har att ge. Därefter styrdes minibussen mot resans första trädgård.

Hidcote Manor Garden är en av Englands mest berömda Arts and Crafts-trädgårdar, skapad av Lawrence Johnston. Trädgården är känd för sina gröna rum, sina vackra häckar och sina genomtänkta planteringar där varje del bjuder på nya färger, former och perspektiv. Att vandra genom Hidcote är som att upptäcka en serie levande tavlor, där varje öppning i en häck leder vidare till en ny upplevelse. Jag älskade The White garden och The old garden precis nedanför huset. Inramat av strama och otroligt välklippta häckar hittar man rabatter med vackert och vilt blommande perenner.

Därefter avrundade vi dagen med middag i Stratford-upon-Avon, William Shakespeares födelsestad. En perfekt avslutning på en dag fylld av blomsterprakt, trädgårdsglädje och engelsk charm.

Dag 2 på vår trädgårdsresa i England i besökte vi några av de mest kända platserna i Cotswolds. Först ut var Bibury, en by som redan på 1800-talet beskrevs av konstnären William Morris som ”den vackraste byn i England”. De ikoniska vävarstugorna i Arlington Row härstammar från 1300-talet och är idag en av landets mest fotograferade miljöer.

En av mina starkaste upplevelser på resan var besöket på Barnsley. Trädgård som den legendariska trädgårdsdesignern Rosemary Verey tillsammans med sin man David skapade på 50-60 talet.Denna trädgård kom att inspirera trädgårdsälskare över hela världen. Huset är numera ett hotell The PIG in the Cotswolds Rosemary Verey räknade både Kung Charles och Elton John som sina kunder. Trädgården var charmigt rufsig och köksträdgården helt magiskt. Vi åt resans bästa lunch på hotellet i det som var Rosemarys vardagsrum. Det kändes som att man var hennes privata gäst. Det som överraskar är att Rosemary faktiskt var självlärd. Hon erkände själv att hon från början visste väldigt lite om trädgårdsdesign och det fanns ingen stor färdig plan – trädgården fick istället växa fram efter hand. Så småningom blev hon en av Englands mest inflytelserika trädgårdspersonligheter.

Den berömda gullregnsgången

En av de mest berömda delarna av trädgården är gullregnsgången, där gullregn bildar ett tak över gången. Rosemary fick träden av sin bror i present till sin och Davids silverbröllopsdag 1964. Under de gula blomklasarna planterade hon lila allium – en färgkombination som blivit närmast ikonisk.

Men min favorit är förstås hennes fantastiska potager. Rosemary var tidigt ute med tanken att en köksträdgård inte behövde gömmas undan bakom huset. Inspirerad av den berömda köksträdgården vid Château de Villandry i Frankrike skapade hon istället något där grönsaker, frukt och blommor blev lika dekorativa som vilken perennrabatt som helst.

Rosemary lånade gärna idéer från andra stora trädgårdar. Laburnum Walk inspirerades av Bodnant i Wales och potagern av Villandry. Hennes verkliga genialitet låg i att ta storslagna idéer och göra om dem så att de fungerade i en engelsk privatträdgård.

Stort inflytande över englands trädgårdsdesign

När trädgården öppnades för National Gardens Scheme en enda dag 1970 blev intresset enormt. Så småningom höll den öppet sex dagar i veckan och tog emot omkring 30 000 besökare om året. Inte illa för en kvinna som från början ansåg sig veta väldigt lite om trädgårdsdesign!

Barnsley är fortfarande en fantastisk inspirationskälla – formklippta häckar och tydliga siktlinjer blandas med rosor, perenner och ett härligt överflöd. Struktur och romantik i perfekt balans. Precis den typ av trädgård jag aldrig tröttnar på.

Därefter besökte vi Highgrove, kung Charles III:s privata residens, där de världsberömda trädgårdarna sedan 1980-talet utvecklats med fokus på hållbarhet, biologisk mångfald och traditionellt hantverk. Där fick man dessvärre inte fotografera så jag kan inte bjuda på några bilder därifrån. Men det var en helt magiskt vacker trädgård. Här blev vi runt visade av en guide som berättade allt om trädgården. Mest imponerad blev jag av köksträdgården som betjänar slottet och dess restauranger med grönsaker. The Stubbery som är en victoriansk skogsträdgård av upp och ner vända trädstubbar där man planterat skuggväxter som sprutbräcken, hostor och mossa. Sedan älskade jag också The carpet garden som är en tolkning av en skiss Kung Charles gjort av en turkiskmatta från slottet. Det var en utställning från Chelsea Flower Show som sedermera flyttades till Highgrove.

Dagens sista stopp var i sagolika Castle Combe, en av Englands bäst bevarade medeltidsbyar. Här tycks tiden nästan ha stått stilla, med stenhus från flera hundra år tillbaka och en miljö som ofta används som inspelningsplats för film och tv.

På kvällen checkade vi in på hotell i Bath, en stad med nästan 2 000 års historia. Bath grundades av romarna kring sina berömda varma källor och är idag upptagen på UNESCO:s världsarvslista tack vare sin unika georgianska arkitektur och sitt rika kulturarv.

Dag 3 på resan vaknade vi på vårt hotell i mysiga boutiq hotel i Bath. Efter frukosten tog vi en kort promenad till den berömda Pulteney Bridge – en unik stenbro med små butiker längs båda sidor. Den är en av endast fyra broar i världen med butiker över hela sin längd.

Därefter fortsatte vi till den fantastiska rosenträdgården Mottisfont Garden. Trädgården är särskilt känd för sin samling gamla historiska buskrosor, som blommar i en färgsprakande och väldoftande prakt. De är samplanterade med klassiska perenner som nävor, fingerborgsblommor och klematis. Många av rosorna skulle inte längre finnas kvar i odling om det inte var för den passionerade rosfantasten Graham Stuart Thomas som skapade trädgården. Mottisfont är en av Englands mest uppskattade rosenträdgårdar och lockar besökare från hela världen.

Efter besöket fortsatte resan söderut mot Kent, där nya trädgårdsupplevelser väntade.

Kvällen avslutades på en pir vid havet med fish and chips.

Dag fyra på vår trädgårdsresa besökte vi två av mina absolut favorit trädgårdar – Pashley Manor Gardens och legendariska Sissinghurst Castle Garden.

På Pashley Manor möttes vi av fantastiska perennrabatter, eleganta formklippta häckar och en trädgård där konst och växter samspelar på ett inspirerande sätt. Vi fikade på den vackra stenterrassen. En otroligt välskött trädgård som imponerar.Pashley Manor Gardens i East Sussex är precis en sådan engelsk trädgård som jag älskar – romantisk och generös, men samtidigt väldigt genomtänkt. På de drygt 11 acres stora ägorna vandrar man mellan rosor, perennrabatter, gamla träd, vatten, formklippta häckar och den underbara muromgärdade köksträdgården.

Själva huset är från omkring 1550, men platsens historia sträcker sig betydligt längre tillbaka. Och här finns en spännande koppling till Anne Boleyn, Henrik VIII olycksaliga andra hustru. Pashley ägdes av familjen Boleyn – hennes gammelfarfar Sir Geoffrey Boleyn och senare flera andra familjemedlemmar. På den lilla ön i den gamla vallgraven står i dag en skulptur av Anne Boleyn. Det sägs även att hon spökar på ön.

När familjen Sellick kom till Pashley 1981 var trädgården långt ifrån den välskötta idyll vi ser i dag. Den gamla köksträdgården var övervuxen av bland annat björnbär, nässlor och högt gräs, växthusen hade rasat in. Som om det inte räckte kom den stora stormen 1987 och fällde över tusen träd på egendomen. Men det visade sig faktiskt ha en positiv sida – plötsligt öppnades vackra vyer över det omgivande landskapet.

En av mina absoluta favoriter platser i trädgården är den gamla muromgärdade köksträdgården från 1720. Den är utformad som en potager där grönsaker, örter, frukt och blommor får växa tillsammans. Här samsas bland annat kronärtskockor, bönor, sallat och squash med luktärter på höga obelisker gjorda av döda grenar. Mycket av det som skördas används dessutom i Pashleys eget café. Precis så tycker jag att en köksträdgård ska vara: både vacker och användbar.

Och Pashley gör inte saker halvhjärtat. På våren planteras omkring 40 000 tulpanlökar, under rosensäsongen blommar över 100 olika rossorter, och sensommaren fylls av dahlior.Rosorna är verkligen en av höjdpunkterna på Pashley Manor Gardens, särskilt om man kommer dit i juni. De har över 100 olika rossorter, både gammaldags och moderna rosor.

Rosorna dominerar

Jag som älskar rosor får verkligen mitt lystmäte här. I den formella rosenträdgården dominerar framför allt rosor i olika rosa toner, rabatterna är omgivna av låga buxbomshäckar. På andra håll får rosorna klättra på de gamla tegelmurarna och obelisker. Rosorna kombineras med gammeldagsa perenner som fingerborgsblommor, klematis, lavendel och liljor, vilket ger den där härligt romantiska engelska känslan.

En av deras med berömda rosor är ’Gloire de Dijon’, en krämgul ros med rosa skiftningar som klär in själva herrgårdens fasad. En annan ros man inte får missa är ’City of York’, en doftande, gräddvit klätterros med gult centrum som växer mot muren vid den vackra poolen. Pashley har själva beskrivit ’City of York’ som en av sina favoriter.

Fint är att Pashley inte har samlat alla rosor i en enda rosenträdgård. Rosorna återkommer genom hela trädgården och färgsättningen anpassas efter respektive trädgårdsrum. Det gör att de känns som en del av hela trädgården snarare än som en separat samling.

Och de älskar verkligen sina rosor: varje år kring mitten av juni arrangeras Special Rose Week, med rosvandringar. Vi hade lyckan att gå en tur när vi var där. Till och med caféets meny har rosinspirerade inslag.

Pashley Manor är kanske inte lika känt som Sissinghurst eller Great Dixter, men just därför känns det nästan som en liten hemlighet.

Därefter åkte vi till Sissinghurst, trädgården är skapad av författaren Vita Sackville-West och hennes make Harold Nicolson under 1930-talet. Här fick vi uppleva de berömda trädgårdsrummen och den ikoniska White Garden, som än idag inspirerar trädgårdsälskare från hela världen. Harold stod mycket för de strama linjerna, häckarna och strukturen, medan Vita fyllde rummen med ett betydligt friare och mer romantiskt överflöd av växter. En kombination som kanske är en av hemligheterna bakom att trädgården fortfarande känns så levande. Att besöka Sissinghurst Castle Garden är alltid något alldeles speciellt oavsett vilken årsid du besöker. Min syster Ebba bor bara 20 min bort så jag har varit här många gånger.

Mest känd är förstås The White Garden, där blommor och bladverk går i vitt, silver och grönt. I dag känns idén självklar, men när Vita började skapa den var en trädgård begränsad till en enda färg något betydligt mer ovanligt – och den har sedan dess inspirerat trädgårdsälskare över hela världen. Iden fick hon efter ett besök på Hidcote.

En lyckosam förening

En detalj jag tycker mycket om är att Vita hade sitt arbetsrum högst upp i det gamla tornet. Dit drog hon sig tillbaka för att skriva, omgiven av böcker och med utsikt över trädgården och landskapet i Kent. Harold hade däremot sitt eget arbetsrum på annat håll – de levde på många sätt självständiga liv, men möttes i sitt stora gemensamma projekt: Sissinghurst. Vita och Harold hade ett öppet äktenskap, något som var minst sagt okonventionellt i det brittiska societetslivet under första hälften av 1900-talet. Båda hade kärleksrelationer vid sidan av äktenskapet, samtidigt som de behöll en stark kärlek och lojalitet till varandra.

Vita hade flera relationer med kvinnor. Mest omtalad är hennes passionerade kärleksaffär medh författaren Virginia Woolf. Woolf inspirerades av Vita när hon skrev romanen Orlando, vars huvudperson rör sig genom århundradena och byter kön – en av litteraturhistoriens mer fantasifulla kärleksförklaringar.

Trots sina andra relationer förblev Vita och Harold gifta livet ut. De skrev mängder av brev till varandra och skapade tillsammans sitt älskade Sissinghurst. På något sätt känns deras olika personligheter också igen i själva trädgården: Harolds raka linjer och tydliga struktur möter Vitas romantiska överflöd och växter som gärna får välla ut över kanterna.

Och en lite rolig detalj är att Vita inte alltid var så förtjust i perfektion. Hon ville gärna att växterna skulle få välla ut över gångarna och mjuka upp Harolds prydliga geometri. Man kan nästan föreställa sig deras olika personligheter som en ständig liten dragkamp mellan ordning och romantiskt kaos – och just den kontrasten är en stor del av Sissinghursts charm.

Missa inte heller att gå upp i tornet. Därifrån får man en fantastisk vy över de olika trädgårdsrummen och ser tydligt hur genomtänkt hela anläggningen faktiskt är.

Sissinghurst är en sådan plats där man gärna dröjer sig kvar lite längre. En trädgård fylld av idéer att ta med sig hem – men framför allt en plats med en alldeles egen själ.
En rolig detalj är att när Sissinghurst öppnade för besökare på 1930-talet kostade inträdet en shilling, och Vita kallade skämtsamt sina besökare för sina “shillingses”.

Sista dagen på vår trädgårdsresa avslutades på fantastiska Great Dixter i East Sussex. Great Dixter var hem för den legendariske trädgårdsmästaren och författaren Christopher Lloyd, en av Storbritanniens mest inflytelserika trädgårdspersonligheter. Han bodde här hela sitt liv och gjorde trädgården världsberömd genom sina djärva växtkombinationer, sin kreativitet och sin vilja att utmana gamla trädgårdsregler.

En provokatör

Christo som han kallades av sina vänner skrev över 25 trädgårdsböcker, höll föreläsningar tillsammans med sin vän Beth Chatto. Under 42 år skrev han en krönika till Country Life, utan att missa en enda deadline. Han blev även tv-kändis.

Christopher Lloyd älskade att provocera den traditionella trädgårdsvärlden genom att kombinera växter och färger som “inte borde fungera” men som ofta blev fantastiska tillsammans. Många kallade honom kontroversiell, medan andra såg honom som ett geni. Han förfärade många när han grävde bort sin mammas klassiska rosenträdgård. Rosorna hade problem och istället för att försöka bevara traditionen planterade han exotiska växter som palmer istället.

Det är många som kommer och jobbar frivilligt i trädgården eftersom deras fokus på biologisk mångfald är vida känt. De utbildar trädgårdsmästare genom stipendier att jobba med hållbar trädgårdsskötsel. Studenterna stannar från några månader till flera år och bor i det medeltida huset.
Idag lever hans arv vidare genom Great Dixters spektakulära och ständigt föränderliga trädgård, en plats som fortfarande inspirerar trädgårdsälskare från hela världen.

Som pricken över i:et sprang vi på hela Sveriges luktärtsdrottning @ceciliawingard1 på väg in i trädgården. Så trevligt att träffa dig.

Tack Mattias och Bengt på Fotomagica för att ni ordnat denna fantastiska trädgårdsresa och speciellt tack till Bengt Ahlberg vår härliga busschaufför för att du alltid är så glad och positiv och tog så bra hand om oss. Jag vill även rikta ett innerligt tack till mina härliga deltagare för att jag hade haft förmånen att hänga med er dessa dagar. Bla Caroline på Ekerö trädgård och Elin på Limnäs gård


#GreatDixter #ChristopherLloyd #garden #Trädgårdsresa #englishgarden @greatdixterofficial #barnsley #thepig #cotswolds #kent @nationalgardenscheme #England #PashleyManor #Sissinghurst #GardenTour @sissinghurstcastlegardennt @nationalgardenscheme #Bath #rosor #Mottisfont @nationaltrust @visitengland @nationalgardenscheme #Hidcote #HidcoteManorGarden #Cotswolds @hidcotemanorgarden